Historien om Västanede

Hejsan och välkomna hit till Västanede

 

Man vet inte hur länge det har bott människor här men människor har alldeles säkert rört sig i hela Jämtland länge. De kom ganska snart efter isavsmältningen för omkring 9000 år sedan, men det finns inte så mycket känt om förhistoriskt tid i närheten av Västanede och Hemsjön. Men det är ganska säkert är att det funnits människor som rört sig i området sen stenåldern.
Från Västanede finns faktiskt ett fynd i Historiska museets samlingar (inventarienr. 5606). Det är troligen en eldslagningssten från järnåldern. Det är mycket troligt att sådana här fynd finns runt om i gårdar här i landet men man behåller dem eftersom man tror att museet tar dem ifrån dem, vilket de inte gör.

Kanske några av er undrar varför byn heter just Västanede, namnet anger att byn ligger väster om ett ed, dvs. ”ett vid en båtled beläget ställe där man måste gå. Som bebyggelsen såg ut och om man ser till väderstrecken och var det fanns folk på den tiden, så måste man anta att byn fått sitt namn från de som bodde i Ansjö. Första gången man hittar något om Västanede, eller Væstan Æei som man skrev i de tidiga dokumenten, är från ett dokument från 1333 där en Jorund skrev på ett kontrakt. Före digerdöden kallades trakten som senare kom att bli Håsjö - Hällesjö för Rotokiæl.
Förledet Roto - har flera liknande namn i trakten som Rotsjön, Rottjärn och Rotån för att nämna några. Av dessa namn anses Rotån, vara det äldsta, som rinner ut i Gimån. Var namnet Roto i detta namn kommer ifrån är av mindre betydelse men man kan anta att det har med rot – trädrot att göra. Ordet käl betecknar i ortnamn större obebyggda skogsbeklädda höglandsområde. Man kan också anta att Rotokiæl ursprungligen var en del av det höglandsområde som kallades för Kälarne.
Detta käl är också det som givit namn åt Kälarne. Kälarne ligger på byn Västanedes område Rotokiæl - namnet försvann efter digerdöden, troligen låg området öde under en tid innan nya människor kom dit/tillbaka, digerdöden drabbade troligen Jämtland 1351 och utplånade stora delar av den befolkning som då bodde i trakten.
Under 1500-talet och framåt nämns byn igen främst i samband med köp av mark och ägarbyte. Under denna tid betalades skatten till kronan i form av skinn och i den äldsta bevarade Jordeboken från Jämtland från omkring 1546 uppges att bonden Erik i Västanede betalade 12 skinn i skatt. Befolkningstillväxten gick sakta 1568 uppgavs att det fanns en gård i Västanede och en i Svedje. I hela Håsjö socken fanns 5 gårdar. 1565 nämns Svedje för första gången och den bildades troligen av folk som flyttat ut från Västanede. Byarna mot Övsjö hållet bildades under 1700 talets senare hälft på avradsland som hörde till Svedje.
Avrad, den årliga avgift som landbon eller bonden såsom brukare eller nyttjare av jord, vatten eller skog hade att betala till jordägaren eller kronan (staten). Kronans avradsland kunde även nyttjas av hela eller delar av byar, mot en årlig avgift(avrad). Avraden motsvarade i viss mån senare tiders arrendeavgift. Den utgick under medeltiden antingen i pengar eller i jordbruksprodukter eller i en kombination av dessa. I Jämtland betalades avraden till en början med gråskinn (ekorre i vinterpäls), men höjdes efterhand till hermelinskinn.


Fram till 1/1 1952 tillhörde vi Håsjö Kommun sen bildades Kälarne storkommun och Håsjö kommun var därmed historia. Viss irritation över detta fanns i Östbygden och innevånarna där ville bilda en egen kommun, detta förslag hörsammades emellertid inte, varken då eller nu. Den nya storkommunen bestod av Håsjö och Hällesjö socknar.

Denna kommun gick i graven vid nästa stora ombildning av kommunerna här i Sverige, det var 1974 och då bildades Bräcke storkommun av Kälarne, Bräcke och Revsunds kommuner.

Trots protester, då som tidigare, införlivades Kälarne med Bräcke kommun och det har gått som olyckkorparna kraxade, Kälarne har hamnat ute i kylan lite bredvid Bräcke och Revsund.

 

Earje socken och så behövs” sa man. Under de närmaste åren inrättades mer än 1300 poststationer i Sverige. 1877 infördes allmän lantbrevbäring i landet. 1873 fanns 11 postkontor i Jämtland, det närmaste för oss låg i Pålgård. 1875 fanns 20 postkontor till i länet nu även i Bräcke och Stugun.

 

Orsaken till att järnvägen inte kom att dras genom Västanede by kan ses från två håll, klart är att en effektiv lobbykedja bidrog till den sträckning som kom att bestämmas i riksdagen 30 mars, 1881. Då godkändes sträckningen Ansjö – Håsjö och järnvägen var klar år 1883. järnvägen från Håsjö till Ragunda tog ett helt år att färdigställa.
Den andra sträckningen var en som gick genom Västanede. Att bönderna i Västanede inte ville se någon järnväg hade troligen med jordbruket att göra, man ville inte offra värdefull jordbruksmark till detta. Möjligen kan en skrivelse från en person i Bomsund som påstod sig ha virke att frakta och som därigenom hävdade att järnvägen måste gå mera åt hans håll ha påverkat besluten då det visade sig att det som framhölls vad gällde transportbehovet var ren och skär lögn, eller milt sagt osanning.
Att vägarna var i det närmaste oframkomliga och möjligheten till en bättre kommunikation genom järnvägen var ett faktum som man tyvärr bortsåg ifrån. Riktiga vägar hade man inte heller utan 1879 var vägsträckan Håsjö – Hällesjö färdig och först 1889 vägen mellan Håsjö och Ragunda så järnvägen var länge det bästa sättet att färdas. Idag så kör tågen tyvärr bara förbi och både i Kälarne och Håsjö har stationshusen rivits.

Prominenta personer som bott i Västanede är Fridolf och Hugo Westman. Både Henry Jonsson Kälarne och Gunder Hägg arbetade som drängar åt Fridolf Westman. I Håsjö socken har funnits flera stora idrottsmän och under tre år i rad fick 3 män från Kälarne IK DN´s bragdmedalj. En bedrift som inte har upprepats sedan dess!

1940 fick Henry Kälarne priset för världsrekordet på 3 000 meter. Han tog också ett OS-brons på 5 000 meter 1936 och EM-silver 1938, satte ett världsrekord och tog 15 SM-titlar. Kälarne blev diskad 1946, i den så kallade proffsräfsten, trots att han då hade slutat tävla. 1941 då var det Längdåkaren Alfred ”Håsjö” Dahlqvist tur att få medaljen. Håsjö Dahlqvist utvecklade diagonalstilen, vann 18 km och tog ytterligare två medaljer i VM 1941, ett mästerskap som underkändes efter kriget. Han tog VM-silver 1938 och vann skidspelen i Lahtis 1941. Han tog sju individuella SM-medaljer Dahlqvist gav ut en självbiografi 1949 med titeln Karusellen går. Gunder Hägg från Albacken fick bragdmedaljen 1942 för tio världsrekord som han satte under samma säsong. Han satte totalt 16 världsrekord och tog tre SM-titlar.

Håsjö församling tillhörde Ragunda Pastorat fram till 1903. Då skildes de åt och Håsjö/Hällesjö pastorat bildades. Före 1728 bodde ingen präst här i Håsjö församling. Mellan åren 1728 – 1913 bodde prästen i Håsjö sedan flyttade han till prästgården i Västanede som var nybyggd 1932. Prästgården var det första hus i Västanede som hade avlopp, det drog man in redan 1931. Prästgården i Västanede såldes vid senaste sekelskiftet och numera bor kyrkoherden i Kälarne.
Den 28 december 1862 hölls sista sockenstämman i Håsjö det hade bestämts att det kyrkliga styret skulle ersättas av kommunalt styre. Hitintills hade det mesta skötts av kyrkan med deras valda råd. Nu skulle detta skötas av kommunen och nya råd skulle väljas. Detta ordnades så att kyrkorådet och kommunstämman blev i princip samma sak. Samma personer satt i båda råden troligen en praktiskt och passande lösning.
Vad var det då som kyrkoråd och kyrkostämman bestämde om? jo man hade hand om det mesta, man skulle välja ledamöter i kyrkorådet, utse kyrkovaktmästare, kyrkvärdar samt välja klockare och skollärare. Dessutom bestämde man om nybyggnation/reparationer av kyrkor, prästgård, sockenstuga, skolor och lärarbostäder. Barnmorskan anställdes genom beslut i kyrkorådet. Förutom detta så skulle kyrkorådet föregå med gott exempel inför sina trogna kyrkobesökare och motarbeta dryckenskaps- och otuktslasten. Alltså att låta bli alkoholen och ett osedesamt leverne.
I och med järnvägen och Kälarnes tillkomst så försköts tyngdpunkten i socknen från att tidigare ha varit mot Håsjö-hållet. Nybyggnationer i Övsjö, Fugelsta gjorde att då kravet på en ny kyrka väcktes så skulle den ligga mera centralt. Valet blev då Västanede. Kyrkobygget bestämdes 1874 och då startade byggnationen, 1876 stod kyrkan färdig och invigdes 1877. Bygget hade inte gått utan bekymmer, det fattades pengar och man begärde pengar medelst kollektbidrag. Detta sågs inte med blida ögon av alla medlemmar i socknen. Turerna runt bygget av den nya kyrkan hade varit många och delade upp befolkningen i öst och väst. Befolkningen i öst ville behålla sin kyrka och rätten att begrava sina döda där medan befolkningen i väst var helt inne på att flytta allt till den nya kyrkan. Man tvistade om detta och Öst ville ha något för att man bidrog till kyrkbygget. Det var inte bara oenigheten om fortsatt användning av kyrkan i Håsjö utan även fanns ett missnöje över att man flyttade en av kyrkklockorna från Håsjö gamla kyrka till den nya kyrkan, den klockan var gjuten 1791.
Kyrkan kostade 25000: - att bygga men den saknade en orgel. Efter en tid uppdagades att kyrkan inte riktigt höll måtten, det regnade in och taket var i behov av reparation, ett som man idag skulle säga Fuskbygge. Dessutom var kyrktornet rangligt, då kyrkklockan ringde skakade tornet så att det skakade även i kyrkobyggnaden. Kyrkan renoverades och återinvigdes 1901, den 22 december. Någon orgel hade ännu, som tur var, inte installerats för under pågående gudstjänst fick kyrkan utrymmas då brand utbröt, kyrkan brann ner till grunden. Så saknade västbyggdens befolkning ånyo en kyrka och den gamla kyrkan hade man lagt i fäfot så den hade förfallit. Man kanske kan säga att det var tack vare denna brand som Håsjö gamla kyrka räddades till eftervärlden. Den oenighet som delat socknen och den ogudaktighet som detta gav sken kan ses som svar på tal, då kyrkan brann ner. Nu var man tvungna att komma överens, och det beslutades att gamla kyrkan skulle repareras och därefter hölls gudstjänst där varannan vecka och varannan vecka i skolhuset i Västanede. En ny kyrka uppfördes på den plats där den första kyrkan i Västanede legat, denna gång med en separat klockstapel. Nu inköptes två nya kyrkklockor till stapeln dessa blev gjutna 1910. Kyrkan invigdes 9 april, 1911 och då kyrkan fylld till brädden av församlingsbor.
Håsjö Gamla kyrka restaurerades sedermera och återinvigdes i augusti 1935. En intressant detalj vad gäller Håsjö gamla kyrkas klockstapel var att Skansens grundare Arthur Hazelius försökte köpa stapeln till sitt Skansen, han bjöd inte speciellt mycket heller för denna dyrgrip(200 riksdaler), men han fick tji och istället fick han ta mått och bygga en kopia i Stockholm och det finns även en kopia av Håsjö gamla kyrka på Jamtli i Östersund.

 

Lite om församlingshemmet, detta hus kom till genom idogt arbete från syföreningen. Dom skänkte en summa pengar till byggnationen och församlingsborna skänkte virke till bygget och arbetade ideellt med bygget av huset. Man ansåg att det behövdes ett församlingshem vid kyrkan. Under den stora renoveringen av kyrkan i Västanede 1962 användes församlingshemmet som gudstjänstslokal. Idag används den till församlingsverksamhet, barn- och ungdoms verksamhet samt att kyrkokören har sina samlingar där. Dessutom används den av allmänheten då den hyrs ut ibland.

Egen barnmorska i socknen från 1860, denna delade man med Hällesjö socken. Från 1887 hade Håsjö socken en egen barnmorska.
Barnmorskan bodde i det hus som ligger tvärs över från Församlingshemmet, Sigrid Sundin bodde där.

 Skrivet av Margareta Hallenborg